 |
Kyrkan har ett omfattande bildprogram av fjälkingeverkstaden 1430-60, men utsattes för en hårdhänt
restaurering i början av 1900-talet |
År 1907 knackade domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin fram de medeltida målningarna. Då togs förnämliga fotografier, som ger oss en god uppfattning om hur bilderna såg ut från början. Valvkapporna putsades om vid restaureringen och bilderna ”förbättrades” i vissa delar på ett mycket hårdhänt sätt av målaren Nils Olsson från Komstad. Bildprogrammet i kyrkan är mycket omfattande och ger en hel provkarta på vad som kan förekomma i en medeltidskyrka. Idag är kyrkan mycket välbesökt, tack vare det rika andaktslivet vid den närbelägna Killans bönegård. Läs mer på bönegårdens
webbsida
 |
Interiören med ett omfattande bildprogram. Kristoffer syns till vänster
och Abraham till höger |
Två profeter i triumfbågen. På den norra sidan kan läsas "Esaias."
Syndafallet och utdrivande ur paradiset. Ormen ringlar uppför trädet och ger en frukt åt Eva. Det står inte uttryckligen i bibelberättelsen att det är ett äppleträd, men i kosten har det alltid uppfatets så. Gud förbjöd människorna att äta av "kunskapens träd" men det var naturligtvis för frestande och de kunde inte låta bli. Ormen hade förlett Eva så at hon åt och gav åt sin man. Här har ormen en krona på huvudet. Trädet är mycket stiliserat med stora blad och det är vanligt i kalmålningarna med träd som närmast liknar symboliska fantasiväxter. Kunskapens träd är också livets träd och förutom obegränsad kunskap skulle de också få liv när de åt. Men det fungerade inte utan det enda de förstod var att de var nakna och måste skyla sig med lövruskor.
Gud fördrev människorna ur paradiset och satte en ängel med "det ljungande svärdet" till att vakta ingången. Här ser Adam och Eva längtansfullt tillbaka när de lämnar Edens lustgård. Nu måste de arbeta i sitt anletes svett för att förtjäna brödfödan. Ibland kan man se att Eva får en slända att spinna med och Adam får en spade.
Figurerna i medaljongerna på triumfväggen är starkt ommålade och föreställer mot norr "kyrkan" som sitter på en tronbänk och är målad med riksäpple och scepter. Mot söder finns ”synagogan” med bindel för ögonen. Hon är framställd som "blind" därför att hon inte såg att Jesus var Messias.
Maria har tagit emot emot himmelskronan av Jesus i den så kallade "himmelskröningen." Han finns mot syd med gloria och klot i handen. Sin högra hand håller han upp i en välsignande gest.
I det första facket finns Laurentius, som är Lunds stifts skyddshelgon och är avbildad med ett halster, vidare de tre nordiska kungarna: Knut från Danmark, Erik från Sverige och den Norske kungen Olov. I Sydkappan är den danske kungen Knut den Helige (Knut IV) framställd med scepter och riksäpple. Enligt traditionen mördades han framför högaltaret i Odense Sankt Albani kyrka den 10 juli 1086 och helgonförklarades 1101. Han skrev år 1085 ett donationsbrev med mycket rika gåvor till "den ännu inte fullbordade kyrkan i Lund." Hans dödsdag hedras i domkyrkan med kransnedläggning.
Det kan här vara fråga om en medveten unionspolitik som proklameras med hjälp av kyrkans bilder. Beställaren av bildkompositionen kan tänkas vara Kristian den förste som utökade sin makt och i slutet av 1450-talet var han monark över de tre nordiska rikena, som då var förenade i Kalmarunionen. Drottningen hette Dorotea och det ser ut som en tanke att helgonet Dorotea är avbildad i nästa fack.
Det andra facket har målaren ägnat åt fyra helgon. Några av dem är nästa helt målade av Nils Olsson i början av 1900-talet. Gertrud känns igen på att hon håller en kyrkomodell. Hon var skyddshelgon för folk på resa och det finns många Gertrudskapell där de vägrande kunde söka skydd. Det fanns också många skulpturer av henne som var uppsatta utefter vägarna. Gertrud finns i 19 kyrkor i södra Skandinavien.
Dorotea har en blomsterkorg som sitt attribut. Det berättas att hon plockade äpplen och blommar mitt i vintern åt den som dömde henne till döden. Hennes åklagare blev därefter kristen och fick också han lida martyrdöden. Dorotea framställs därefter som en krönt jungfru med en korg. Hennes motiv finns i 29 kyrkor.
Maria Magdalena har en långsmal behållare där hon förvarade den olja som hon smorde Jesu fötter med. Maria är inte EN person utan på kalkmålningarna har hon drag av tre olika Marior i Nya testamentet. Först den Maria som var från Magdala och som följde Jesus på hans vandringar och stod vid hans kors. På påskdagen gick hon ut från Jerusalem tillsammans med två andra kvinnor för att smörja Jesu kropp. Men det visade sig att han var uppstånden. Jesus sa till henne: "Rör inte vid mig" (Noli me tangere). En annan Maria är den som smorde Jesu fötter med dyrbar äkta nardusolja och torkade dem med sitt hår. En tredje Maia i Jesu umgängeskrets var Lasarus syster, som satt vi Jesu fötter och lyssnade till hans undervisning. Jesus älskade Maria mycket högt. I ett apokryft evangelium står det nämligen att lärjungarna sa till Jesus: "Varför älskar du henne mer än oss?" Maria Magdalenas bild finns i 19 kyrkor.
Katarina håller ett hjul och ett svärd, vilka talar om på vilket sätt hon blev martyr. Legenden berättar att hon var kungadotter från Alexandria. Kejsaren lät henne försvara sin tro inför femtio av de lärdaste i landet, men hon omvände dem till kristendomen och därför blev alla femtio dödade. Kejsaren hade blivit förälskad i den intelligenta jungfrun och vill gifta sig med henne. När hon vägrade blev hon fängslad och fick ligga på fyra hjul försedda med spikar (Jfr folkvisan "Liten Karin") och blev därefter halshuggen. Änglar förde sedan hennes kropp till Sinai berg där hon begravdes. Över hennes grav lät man på 500-talet uppföra ett kloster, som än i dag bär hennes namn. Katarinas motiv finns i 57 skandinaviska kyrkor.
Abraham skall just offra sin son Isak, men hindras av en ängel. Gud prövar Abrahams tro genom att befalla honom att offra sin ende son på ett brännofferaltare. Abraham lyder befallningen, men i sista stund sänder Gud en ängel, som hindrar honom att utföra den hemska gärningen. I stället får han offra en vädur, som just fastnat i ett närbeläget busksnår. Den spännande berättelsen är hämtad från första Mosebok, 22 kap. Isak som sitter på altaret är målad i början av 1900-talet. Motivet finns också i
Sanderum.
Kristoffer betyder "Kristusbäraren." På målningen bär han Kristusbarnet över en flod och vägleds av eremiten (här en kvinna) som håller en lykta. Legenden säger att Reprobus, som han då hette, mötte en eremit och han berättade om Kristus som var den starkaste av världens alla furstar. Honom ville Reprobus gärna tjäna och han började därför utföra goda gärningar och bära människor över en flod. Under nattens mörka timmar vägledde eremiten honom över floden med en lykta. Så tjänade Reprobus människorna och Kristus. En natt kom det ett litet barn som ville bli buret över floden. Reprobus tog det på sina axler, men mitt ute i floden blev det så tungt att den starke mannen höll på att gå under och drunkna. Men han kom lyckligt över och förstod att något märkligt hänt. Barnet säger då till honom: Jag är Kristus den som du tjänar och i natt har du burit världen skapare på dina axlar. Och som ett tecken på att barnet talade sant började Reprobus stav att grönska och skjuta skott. Han fick nu namnet Kristoffer - Kristusbäraren.
Bilden målades ofta inom en ram på den norra väggen i kyrkans skepp, för att de som kom in genom sidodörren genast skulle se på Kristoffer. Han skyddade då mot ond bråd död och enligt legenden kunde man inte dö den dagen. Kristoffer tjänade som skyddshelgon åt pilgrimsvandrare och åt vägfarande. Det har inte gått att belägga att kyrkor med en Kristofferbild skulle vara vanliga där det fanns ett vadställe. De första kyrkorna byggdes vid kungs- eller stormansgårdar, som ibland var placerade utefter frekventerade vandringsleder. Kristofferbildens viktigaste funktion var att den skyddade mot plötslig död. Motivet är ganska vanligt och finns i över 100 kyrkor. Se till exempel:
Västra Sallerup,
Bollerup,
Sanderum,
Sövde,
Fjelie och
Kävlinge gamla kyrka.
För att vägleda Kristoffer över den strida floden sitter en eremit på den motstående stranden och håller upp en lykta, så att Kristoffer skall ha ett riktmärke, när han vadar över floden. Här är det en gift kvinna, iklädd huvuddok. Hon sitter i en kyrkoliknande byggnad med en klocka på taket. Någon gång är huset där hon sitta utformat som en kvarn. Se
Bollerups kyrka.
En sjöjungfru simmar vid Kristoffers fötter. Det är dock inte en söt och vänlig varelse som "den lille havfrue" utan en mytomspunnen "siren" som redan förekommer i Odyssén och med sin sång lockade sjömännen i fördärvet. Fisken kan vara ett tidigt kristet tecken och betyder "Jesus Kristus Guds Son Frälsare". Se
Sæby kirke.
Längst mot väster finns denna domedagsscen. En så undanskymd placeringen är ovanlig då den vanligen är målad i det fack som fins allra längst österut i kyrkan. Där kunde den ses av alla och budskapet om död och uppståndelse få full genomslagskraft. Inskriven i mandorlan ses Kristus i korsgloria. Han sitter på regnbågen, såsom han en gång ska komma ridande på himmelens skyar för att döma levande och döda. Fötterna håller han på en rund skiva, kanske jordkulan. Från hans mun utgår rättfärdighetens svärd åt söder och nådens lilja åt norr. Han lyfter händerna så att man kan se hans sår. Ett par svårlästa textband innehåller en varning till dem på södra sidan:" Gå, ni förbannade". och några mildare ord till dem åt norr: "Kom, min faders välsignade."
Den norra sidan är himmelrikets lycksaliga sida, eller kvinnosidan. Här är Jungfru Maria med kvinnodoket om huvudet och hon visar fram sitt bröst och säger: "Vid detta bröst som du har diat, ha medlidande med syndarna." Sydsidan är reserverad för helvetesframställningar och den brukar betecknas som manssidan. Här knäfaller Johannes döparen i tovigt hår och han ber: "Var barmhärtig Gud." Överst svävar ett par änglar och blåser i domedagsbasunerna. Textremsan har en förfärlig uppmaning:"Stå upp, ni döda till Guds dom."
Nedgången till underjorden är utformad som ett stort sjöodjur med vassa tänder. Helvetesgapet är fruktansvärt och bottenlöst och har injagat fruktan i många betraktares ögon. Så här ser det ut på otaliga kalkmålningar i våra kyrkor. Det är den store urtidsdraken eller Leviatan som spärrar upp sitt gap, för att sätta skräck i betraktarna. En skara olyckliga blir neddragna i svalget av ett rep. Alla är de infångade i dödens snara. En påve, biskop, kung och drottning, en gift och en ogift kvinna - ingen undkommer. På det stora odjurets huvud sitter djävulen bunden vid en pelare. (Jämför
V. Sallerups kyrka). Det är på samma sätt som Jesus ofta avbildas under tortyren och piskningen inför Pilatus. Till vänster om stansfiguren blåser en liten djävul i ett horn. Djävulsgestalterna gör allt att för att dra ner människorna i underjorden. En djävul bär ett par människor på ryggen och en annan djävul med fladdermusvingar har tagit fatt i en människa. Längre upp i kappan står "själavägaren" Mikael med ett svärd i höger hand och en våg i den vänstra. På vågen väger han själarna och det ser ut som om ett par djävlar lydas dra ned en människa genom att hänga sig på vågskålen. Här finns inte Maria, som på många andra bilder, där hon med sitt lillfinger skjuter upp den ena vågskålen.
En stor skara människor vandrar upp till himmelriket och blir av Petrus insläppta genom himmelrikets port, där han står och låser upp med sin nyckel. I himmelrikets stad tittar några nyfikna fram genom fönstren. Är det Adam och Eva, som från var sitt fönster tittar på alla efterkommande? Några musikanter underhåller på sina instrument. Här är evig sång och glädje! I första raden kommer en påve i hög mitra. Vidare ses en kardinal, en biskop, en kung och en drottning. Maria i himmelskronan breder ut sin mantel över några nakna själar. I den här funktionen kallas hon för "skyddsmatelmadonnan." Över hela himmelrikets scen svävar några änglar, och det ser ut som om de spelar musik, eller kanske dukar de till fest i himmelriket.
I den västra valvkappan finns en serie bilder som handlar om människans eviga väl och ve. En drottning, iförd kunglig dräkt, slits mellan två sidor. En ängel drar åt ena hållet och en djävul åt det andra. Livshjulet eller lyckohjulet avspeglar människans olika livsåldrar. Det är ganska starkt ommålat, endast personen högst upp har bevarat något av sin ursprunglighet. Det är människan på sitt livs middagshöjd, framställd som en välklädd kung med jaktfalk i handen. Men hon störtar ner, ända ner i dödsriket och uppstår igen när hjulet snurrar runt, runt i sitt eviga kretslopp.
Domedagsscenen visar hur människor står upp ur sina gravar vid tidens fullbordan. När domedagsbasunerna ljuder tar de ett steg upp ur graven för att ställas inför domaren. Här skiljer han får och getter åt och en del blir insläppta i himmelens land på kyrkans norra sida, andra blir neddragna i helvetet åt söder.
I svicklarna har ventilationshålen använts som mun åt hemska figurer. Det var riktigt "djävulskt" att bli avbildad i profil. En katt figurerar ibland i kalkmålningar, men det är inte riktigt klarlagt vad det skall betyda. Ett tolkningsförsök finns under
Linderöds kyrka.
Västerut finns några bilder som kan kategoriseras som MEMENTO MORI (Kom ihåg att du är dödlig). En kung och drottning samspråkar. De räcker ut händerna efter varandra, men ett skelett kallar på drottningen på andra sidan. Döden skiljer de älskande åt.
Anna själv tredje eller en stiftarbild? Vi restaureringen 1907 kompletterades bilden med en sittande madonna, därför att man funnit en inskription med ordet "Anna". Vem den stående figuren skall föreställa är idag mycket svårt att avgöra. Namnet "själv tredje" är ett medeltida uttryckssätt för att Anna är den viktigaste personen av tre.
Läs mer om målningarna
Bolvig, Axel Kalkmalerier omkring Øresund
Search for more photos
