Kalkmålningar: Jelling kirke. Unique photos!

Kyrkan är en stenkyrka som i början av 1100-talet ersatte tre äldre trä-

kyrkor på samma plats. Den är "Danmarks nationalhelgedom"

Download.

Jelling kyrka med två runstenar. Den mindre rest av Gorm den Gamle,
före år 958. Den större restes av Harald Blåtand mellan 960 och 985.
Download

Målningarna i koret har gått förlorade men rekonstruerades 1875 av J.
Magnus-Pedersen. Han uppfattade dem som scener från Jesu födelse.
Men dagens forskare anser att de har visat Johannes döparens liv!
Download.

I Konungarnas Jelling har man gjort nya sensationella fynd, som innebär att införandet av kristendomen i Danmark kan ha pågått under länge tid än man förut trott. Man har hittat stolphål, som kan vara från Harald Blåtands kungasal. Den nuvarande kyrkan har en märkning i golvet och där skulle Gorm den Gamles grav ligga. Inom ramen för Nationalmuseets Jellingprojekt kommer ibland nya forskningsresultat och teorierna om kyrkans ålder och utseende omprövas därefter.

Koret är dekorerat med kalkmålningar. Download

Kalkmålningarna i Jelling hör till Danmarks allra äldsta. De har stora likheter med de nyupptäckta monumentala målningarna ovanför valven i Tamdrups kyrka och det är troligtvis samma verkstad som har arbetat i båda kyrkorna. En fönsterram i Tamdrup har genom dendrokronologisk metod ålderbestämts till 1104. Möjligen är Målningarna i Tamdrup något äldre än de i Jelling, men något exakt år går inte att fastställa. Vi får nöja oss med att säga att båda kyrkornas utsmyckning har ägt rum en bit in på 1100-talet.

Platsen för Gorm den Gamles grav är markerad. Download.

Målningarna betecknas 1875 av konservator J. Magnus-Pedersen som ”en meget sørgelig Historie”. Putsen höll på att släppa från väggarna och målningarna var i färd med att falla ner. Vatten hade trängt in bakom putslagret och under vintern frös det sönder. Målningarna gick inte att rädda. Konservatorn fick då i uppdrag att göra en ny rekonstruktion av de gamla bilderna, som han först gjorde naturtrogna akvareller av. Väggarna putsades om och målades upp på nytt. Vissa partier var förstörda av upp-tagna fönster och här fick Magnus-Pedersen gissa vilket motiv det tidigare hade varit. Han tolkade bildsviterna i koret som en framställning av Jesu födelse och dop. Men frågan är om det stämmer?

Under rastaureringen 1976-79 kom några bevarade romanska fragment i dagen och utifrån dessa har Ulla Haaastrup lanserat en ny teori. Det skulle i stället röra sig om Johannes Döparens historia och kyrkan kan faktiskt ha varit invigd till Johannes Döparens ära!

Rekonstruerad bild: Elisabeth och hennes väninnor får besök av Maria.

De tre vise männen bär fram sina gåvor. Download.

Rekonstruerad bild. De tre vise männen bär fram sina
gåvor. Download.

Magnus-Pedersen har målat upp denna scen som Elisabet, Johannes döparens mor, och hennes tjänarinnor, som får besök av Maria i blå kappa och gloria. Men det finns några frågetecken kring den tolkningen. Först – att Elisabet inte har gloria, vilket hon borde ha, och för det andra har hon manskläder och står mitt i en skara människor. Så brukar inte Marias besök hos Elisabet (Visitatio) framställas, utan hon är ensam med Elisabeth (jämför Bjäresjö kyrka). De två första bågarna återger i stället Johannes Döparens far Sakarias, när han blivit stum av ängelns besök och ska försöka berätta för människorna i templet (Lukas 1:5-25, 63).

Katedralen i Canterbury har en liknande
bild från ca 1130 (Wikimedia Commons)

De följande tre arkaderna har fritt konstruerats av Magnus-Pedersen. De blev helt förstörda när man gjorde en öppning till ett kapell, endast huvudet av Sakariasfiguren och den förste vise mannens hand med ett horn fanns kvar. Som tydligt syns, är det de tre vise männen, som bär fram sina gåvor till Jesusbarnet. Men frågan är vad den förste mannen håller i handen? Det brukar vara askar eller krukor, där de hade guld, rökelse och myrra. Mannen står också vid något som liknar en talarstol. Ulla Haastrup tolkar detta som Sakarias som står vi en skrivpulpet och har ett bläckhorn i handen och skriver: ”Johannes är hans namn” (Lukas 1:63).

Rekonstruerad bild: Maria med Jesusbarnet. Download

Konservatorn har målat upp Maria i sängen med Jesusbarnet hos sig och en person som står där bakom och hälsar. Om man jämför med hur födelsescenen brukar målas i romansk tid, så verkar denna tolkning obegriplig. Maria ligger alltid ensam i sängen och jesusbarnet på en krubba med oxen och åsnan bredvid sig. Det är först under 1400-talet som den lille Jesus får flytta upp i sängen. Jesus målas alltid med en korsgloria, vilket han saknar här. Personen bakom sängen måste vara Josef, som dock aldrig har den här rollen att han hälsar barnet och Maria, utan han sitter ofta bortvänd och deltar knappast i scenen. Han utrustas med ”judehatt” och under senmedeltiden sysselsatte han sig med att laga mat. (jfr Brönnestad, Bjäresjö). I de första skisserna målade Magnus-Pedersen personen med gloria. Vem skall då det hela föreställa?

Återigen ger scenen från Canterbury vägledning. Här skymtar Elisabet i sängen med Johannes längst till vänster. De ligger inte i ett stall utan i ett vanligt hus. Det är Maria som kommer på besök och hälsar den nyfödde Johannes, som alltså är en nära släkting till Jesus.

Rekonstruerad bild: Jesus i öknen, Johannes döparen predikar

I nästa scen står en ung man i förnäm dräkt och han saknar korsgloria. Det är inte Jesus, som Magnus-Pedersen föreslagit utan Johannes, som går ut i öknen för att predika. På andra sidan om trädet är han klädd i kamelhårsmatel och har samlat en skara judiska åhörare.

Rekonstruerad bild: Jesu dop. Download

Rekonstruerad bild: Jesus inför Pilatus

På östra väggen finns rester av några bilder som är mycket svårtolkade. Mannen till vänster har korsgloria och är då Kristus. Men sedan går tolkningarna isär. Konservator Magnus-Pedersen menar att det är Pilatus i mitten och han är i färd med att döma Jesus inför folket. En annan tolkning är att det är bröllopet i Kana.