Kalkmålningar: Borrie kyrka

Borrie kyrka från början av 1100-talet. Den renoverades 1928 då den romanska stilen bevarades.
Download

Borrie kyrka är sinnebilden för hur en medeltidskyrka såg ut. Därför finns den i denna samling. När man kommer in i kyrkan ger den avgjort ett medeltida intryck. På några punkter är interiören dock inte medeltida. Det fanns endast ett par små högt belägna fönster åt söder och ett litet åt öster i absiden. Detta gav kyrkan ett mörkt inre där man knappast kunde se annat än vaxljusen på altaret, som dessutom skymdes av en vägg eller ett draperi vid ingången till koret. Den uppgående solen i öster lyste in på altaret och speglade sig i det blanka silvret och prästens förehavanden kunde bra anas och den lilla primklockan ringde när nattvardens element förvandlades till Jesu kropp och blod. Man stod upp i kyrkan eftersom det inte fanns några kyrkbänkar, annat än ett par väggfasta stenbänkar vid varje sida. Dopfunten var placerad mitt i kyrkan och den var målad i klara färger. Dopet var det viktigaste sakramentet och här döptes både barn och vuxna under den första missionstiden. Någon predikstol fanns inte, men däremot två små sidoaltaren norr och söder om koröppningen och här hängde också ett stort triumfkrucifix, det som idag sitter på den norra väggen. Altaret mot norr brukade vara helgat åt Jungfru Maria och det på den södra sidan åt Johannes döparen eller ett lokalt helgon. Längst fram i koret fanns ett stenaltare med en kalkstensskiva, vilken innehöll en lien relikgömma med en blykapsel. 1762 hittade kyrkoherden en kapsel med benbitar och ett stycke pergament, där det stod skrivet ”Reliker av de heliga 11.000 Jungfrurna”. Relikerna var otroligt dyrbara och de kunde kosta lika mycket som hela kyrkobygget! De var helt nödvändiga för att få kyrkan invigd av biskopen. Väggarna var putsade och målade med kalkmålningar i lysande klarblåa nyanser. Figurerna hade ofta glorior i stuckatur som var belagd med bladguld. Det hela måste ha gett ett förnämt och färgsprakande intryck. Särskilt den stora majestasbilden med Kristus Pantokrator, som säkerligen fanns i absidens hjälmvalv. Han var framställd som en mäktig härskare omgiven av apostlar och de fyra evangelisterna. Det vaktade noga på honom, liksom den vikingtida furstens hirdmän gjorde - som i de förnämare kyrkorna hade sin plats i en privat emporvåning i den västra delen av kyrkan. Genom arkader kunde de se ut över kyrkan och ta del av det som hände. Det fanns alltså en värdslig och en himmelsk härskare som pendanger i det medeltida templet! Stenkyrkan var en enastående byggnad, byggd av utländska stenhuggare och målad av bysantinskinspirerade konstnärer. Något liknande hade man förr inte sett i norden. Den första tiden när kristendom och hedendom tävlade med varandra, har kyrkan mer eller mindre fungerat som en privat gårdskyrka åt en lokal härskare. Det var inte allmogen som bekostade kyrkbygget utan någon rik jordägare från trakten. Vem vet vi inte.