Silvåkra kyrka

Silvåkra kyrka

Kyrkan har värdefulla romanska målningar från 1150-75 och de kan hänföras till den så kallade "Finjagruppen". Det var vanligt att dessa dyrbara målningar bekostades av en godsinnehavare eller någon som hade en stor kungsgård. De första kyrkorna byggdes av stormän som dopkyrkor och låg i anslutning till en sätesgård och skulle först och främst betjäna de rika med dop. Dopfunten var det viktigaste inventariet och den var placerad, inte vid dörren utan mitt i långhuset. Vid kyrkans sidor fanns väggfasta bänkar så att man kunde ta del av kyrkans viktigaste sakrament. Så småningom öppnades kyrkorna alltmera för allmänheten, barndopet blev vanligt och altaret med nattvardsliturgin fick allt större betydelse. Innehavarna av Silvåkra slott har på något vis varit involverade i den första kyrkans tillkomst. På tornets västsida kan man se spår av en portal och här har varit en cirka fyra meter hög ingång, som har använts vid särskilt högtidliga tillfällen. På kyrkostämman 1883 bestämde man att ersätta portalen med ett fönster. Tornet är från 1100-talet och har varit med om många ombyggnader. Vissa murningsarbeten tyder på att det varit en våning högre, och här skulle i så fall ha varit en "emporläktare" för den förnäma adeln. Vid den södra ingången byggdes ett vapenhus i början av 1500-talet.

Interiör

Det romansk-bysantinska måleriet är gjort av utländska mästare från Tyskalnd eller Italien, vilka slottsherren hade inkallat därifrån. Det krävdes avsevärda ekonomiska resurser för att klara av detta, men det fanns på sina håll och i några fall är dessa tidiga målningar äldre än Lunds domkyrka. Typiskt för de första målningarna är en stram högtidlighet och den blå bakgrundsfärgen lapis lazuli, som hämtades från Afghanistan och var dyrbarare än guld. På 1400-talet slogs valv i kyrkan och de gjorde så att man inte längre kunde se upp på den stora 1100-talsmålningen på den korväggen. Det gotiska måleriet på 1400-talet har en helt annan stil än det romanska. Det är livfullt tecknade figurer som agerar och rör sig i olika positioner. Ibland kan man förstå att målarna har haft en förlaga av något slag, eftersom det finns stora likheter mellan bilderna i de olika kyrkorna. På 1400-talet fanns ett blocktryck på cirka 40 sidor som var mycket spritt. Det kallades för Biblia Pauperum (De fattigas bibel) och innehöll bilder både från Gamla och Nya testamentet. 

Ärkebiskop ovan valven

Uppe på vinden, ovanför valven, finns en storslagen scen på den främre väggen. Figurerna är ganska medfarna av tidens tand och Skånes målerikonservatorer har föreslagit ett åtgärdsprogram. Den bäst bevarade personen är en ärkebiskop norr om kyrkans mittaxel. Han har en röd gloria och ett vitt "pallium" över axlarna. Det utdelades av påven och vävdes av ull från heliga lamm i ett kloster i Rom. Den röda skruden har två vita bårder och händerna håller han upp i tillbedjan, in mot mittpunkten av den storslagna målningen, där man kan förmoda att Kristus har suttit på sin tron. Där vita fläckar syns på målningen har putsen släppt mot väggen, ramlat ner och tagit med sig färgskiktet.

Ängel på triumfväggen norr om valvet, vars grova stenar 
ses i högra delen av bilden

Ängel strax till höger om den förmodade Kristusgestalten

På södra sidan av kyrkans mitt finns en ängel med tre par vingar. I bildens nederkant ses hur valvstenarna är uppmurade i en båge in mot mitten. Glorian är röd men något naggad i kanten, därför att putsen har lossnat. Theodor Wåhlin meddelar i sin besiktning 1903 att han längre åt söder kan se rester av en klädnad.

Teckning av Theodor Wåhlin 1903

Teckningen återger den stora målningen med Kristus, världsdomaren i mitten, där valvet nu är. Han flankeras av två änglar och ytterligare minst tre personer på vardera sida. Norr om ärkebiskopen står två män med röda huvudbonader, röd skrud och en av dem har de upplyftade händerna insvepta i ett blågrått tyg. Det kan vara fråga om en man som här överlämnar en votivgåva och händerna är täckta för att de inte skall orena gåvan. Det var vanligt att den som bekostat målningarna och kyrkbygget här framställdes med en kyrkomodell eller en annan gåva som räcktes fram till Gud eller Kristus. 

Ärkebiskop i triumfbågen

Konservator Osvald Owald tog 1954 fram kyrkans målningar och i triumfbågen finns två ärkebiskopsfigurer. Den år norr är bäst bevarad. Biskopsstaven, kräklan, håller han i vänster hand och den högra är lyft till välsignelse. Det vita okformade bandet som han har över axlarna kallas för pallium och det fick han från Rom, som ett bevis på sin ärkebiskopsvärdighet. Det är nog inte fråga om ett porträtt, men det är utfört under ärkebiskop Eskils tid och han måste ha sett målningen när han kom hit och invigde kyrkan någon gång strax efter 1150. Som ett bevis på kyrkans invigning finns några konsektationskors (invigningskors) som biskopen tecknade med helig olja på väggen. De fylldes i av målaren, som en ring med ett kors i mitten. Finjaverkstaden har målat nästan exakt samma ärkebiskopar i Finja kyrka.

Kristus på regnbågens skyar med Maria och Johannes

I den östra valvkappan finns en avbildning av den yttersta domen. Det är 1400-talets sätt att avbilda Kristus som världshärskaren, sittande på regnbågen (Uppenbarelseboken 4:3). Bilden korresponderar med den stora romanska Majestas-scenen från 1100-talet, den som befinner sig två meter högre upp, ovan valven. I båda fallen är Kristus målad i centrum och han är omgiven av några viktiga personer.  1400-talsmålaren har säkert känt till den romanska bilden från 1100-talet.

Kristus har händerna upplyfta till välsignelse och från han mun kommer ett svärd och en olivkvist. Man brukar tala om rättfärdighetens (lagens) svärd och nådens lilja, men här är liljan utbytt mot en olivkvist, vilket säkert går lika bra, eftersom det var en duva som Noa skickade ut för att se om vattnet sjunkit undan och den kom tillbaka med en olivkvist i näbben (1a Mosebok 8:8-12). Rättfärdighetens svärd är riktakt mot de förtappade på den södra sidan. (se Jesaja 49:2, Uppenbarelseboken 1:6 och Hebreerbrevet 4:2). Det är en mäktig bild där Kristus utstrålar både stränghet och nåd, och kommer som himmelens härskare, sittande på regnbågen och har jorden under sina fötter (Jesaja 66:1).

Till höger om Kristus har Johannes Döparen fallit på knä. Till vänster finns tre personer som är mycket intressanta: 

Maria med gloria. Hon omges av två "stiftare"

Maria har en gloria utan det inskrivna korset, som är reserverat för Gud och Kristus. Hon håller sin vänstra hand över en kvinna som stiger upp ur graven. Till höger om Maria finns en man som har munkarnas vanliga frisyr med rakad hjässa (tonsur). Det är inte säkert att detta varit en munk utan det kan vara ett ärofullt sätt att framställa en av kyrkans donatorer. Kvinnan till vänster om Maria är den andra donatorn och hon bär förnäma kläder. Det var vanligt att donatorerna målades med en gåva som de sträckte fram mot Kristus, men här är bildteckningen ganska otydlig. 

De döda förs ner i helvetets gap

De fördömda drivs ner till dödsrikets kval. Två hornbeprydda djävlar i brunt och blågrått svänger sina piskor. De onda människorna målas i profil, och målaren gör deras ansiktsdrag riktigt grymma. Två färger används också för att markera deras elakhet och de är ofta fulla av narraktiga, ondsinta upptåg (jämför harlekinens flerfärgade dräkt). En av djävlarna rider på en naken kvinna, som han piskar på med ett ris. Några munkar och en drottning kommer inte heller undan, utan kastas ner i det hemska djävulsgapet. Ett isande blågrå varelse med spetsiga öron sätter sina blickar i betraktaren och varnar för helvetets kval. Hemskheten kan nästan frysa åskådaren till is och förstena som ett Medusa-ansikte. Bilden med helvetesgapet är ganska vanlig på kalkmålningar och finns i ett 70-tal kyrkor. I Fulltofta och Gislöv finns liknande bilder, och målningarna i Gislöv och Silvåkra brukar man räkna till Gislövsverkstaden. Motivet finns också i Biblia Pauperum. 

En tydligt målad man, längst ner i djävulens gap

Jesus rider in i Jerusalem

Intåget i Jesusalm skildrar hur Jesus rider in i den heliga staden på kyrkoårets första dag, den första advent. Den motstående valkappan i öster har berättelsen från domssöndagen, den sista dagen på kyrkans år. De två målningarna är alltså ett motsatspar, om vad som händer först och sist i kyrkoåret. Skildringarna i norr och söder står också i skarp motsättning till varandra nämligen himmel och helvete. Detta är en medveten konstruktion antingen av målningarnas beställare eller av verkstaden som lade upp arbetet. Motivet är ganska vanligt i de gotiska målningarna och finns på närliggande håll  i Torna Hällestad och i Vomb. 

Under de åtta lärjungarna till vänster finns en text från Matteus 21:1-9. Minusklerna har blivit ganska bleka med tiden, men med lite möda går det att se följande: "in de ... sanctam heyrusalem super pullum asine." Vilket betyder: "in i ... det heliga Jerusalem på åsnefölet." Längst ner till höger i svickeln syns Maria Magdalena med ett oljekrus.

I Biblia Pauperum finns en bild som har stora likheter med framställningssättet i Silvåkra och med andra kyrkors kalkmålningar av intåget i Jerusalem. På något vis har de ett samband och är beroende av varandra. Kanske någon form av Biblia Pauperums blocktryck har varit så känt att det kunnat tjäna som inspiration till kalkmålarna.

Mari Magdalena med oljekrus

Petrus vid himmelrikets port

Bildkompositionen i norra valvkappan är ganska vanlig i det gotiska måleriet. Här bildar himmesframställningen en antites till helvetesskildringen i söder.  Petrus öppnar dörren för de tio välsignade som ska gå över himmelrikets bro och in genom "pärleporten". Han håller en person med biskopsmitra i handen. Himmelriket är skildrat som en stor stad och över porten finns en ängel som blåser i sin basun. Samma slags änglar med långa korkskruvslockar finns i Gislövs kyrka. 

Eva och Adam tittar fram från himmelrikets fönster

Eva skapas av mannens revben. Kristus med riksäpple
och Jakob d.ä. med stav och pilgrimsflaska

Ett vanligt gammaltestamentligt motiv där Eva tycks stiga upp ur mannens sida. Everlövsverkstaden använder ofta motivet i många kyrkor. Det är hämtat från skapelseberättelsen i Genesis andra kapitel.           

Till vänster står skaparen i Kristi gestalt och håller riksäpplet i handen. Adam och Eva är något otydliga, men man kan se hur Eva stiger upp ur Adams sida. Den högra figuren är inte så vanlig i sammanhanget. Det är Jakob den äldre med pilgrimsstav och pilgrimsflaska. Möjligen är det också en väska som han håller tätt intill kroppen. Han är pilgrimernas skyddshelgon och ligger begravd i Santiago de Compostela. 

Biblia Pauperum visar också Evas skapelse

Johannes med en bägare i handen

Linjerna på denna bild framträder inte så klart men det går att se en man som håller en bägare i handen. Det är troligtvis evangelisten Johannes. Det berättas att han fick tömma en giftbägare, men giftet hade ingen verkan eftersom han gjorde korstecknet över det. 

Set gungar Abel i en vagga. En ängel ger en klädnad
till Maria som sitter på en spinrock

Mannen till vänster i grön jacka är Abel. Han gungar sin bror Set i en vagga, eller närmare ett nät, som är upphängt med två linor i hörnen. Över Abel kommer en ängel flygande med en klädnad, som Maria får. Hon sitter vid en spinnrock, vars hjul man tydligt ser. 

Målningarna har restaurerats av Skånes Målerikonservatorer 2018. 

Se en film om kyrkan och målningarna på kyrkvinden
Läs mer på Veberöds församlings hemsida

Källa: Alenäs, Stig Silvåkra kyrka 1986.

Se Christer Vollmers sida på facebook

 Du vet att du är från Veberöd

See all my church frescos at 

Alamy